Orientering

När man tappar orienteringen
Varför gör jag detta? Vad handlar det om?
Jag vill ha ett normalt liv.
Önskas trevlig helg av kollegor.
Var är jag? Vart är jag på väg? Varför?
Ser inte längre.
Ingen sikt.
Mening.

Det är för sent.
Jag har ställt frågan Varför?
Den ska inte existera.
Jag lägger ner pennan. Det är över.

Min pappa var en duktig orienterare som ung.
Även han gick vilse ibland.

Han stannar. Huvudet dunkar. Flämtar.
Blicken fokuseras på kartan. Klockan går.
Svettdroppar åker rutschkana längs näsryggen.
Koncentration. Tänk. Tänk. Tänk.
Något rycker honom i byxbenet.
"Farbror, farbror du står i min sandlåda!?"

startsidan | nästa prosadikt