- Så, när är det beräknat till?
- I slutet av april.
- Jaha, sen blir du borta i ett och halvt år då.
- Nej, jag kommer tillbaks i januari.
- Men....vem ska då ta hand om barnet?
- Pappan. Han skall vara hemma från januari till augusti.
- Jaha, ja...hmmm....vad jobbar han med?

- Så, när är det beräknat till?
- I slutet av april.
- När kommer du tillbaks till jobbet?
- Jag kommer tillbaks i januari.
- Men....vem ska då ta hand om barnet?
- Min man. Han skall vara hemma från januari till augusti.
- Vad säger han om det?
- Tja, han har väl inget direkt val.....han ska ju få barn.
- Åååoo, vad jag älskade att vara mammaledig. Nej, jag hade då verkligen inte insisterat på att min man skulle varit hemma. Tänk att vara mammaledig, då var man verkligen ledig. Gud, vad jag njöt.

- Så, när är det beräknat till?
- I slutet av april.
- När kommer du tillbaks till jobbet?
- Jag kommer tillbaks i januari.
- Men....vem ska då ta hand om barnet?
- Min man. Han skall vara hemma från januari till augusti.
- Tror du han trivs med att vara hemma så länge?
- Tja, annars hade jag väl aldrig skaffat barn med honom.

- Ska din man vara pappaledig? frågar jag en kompis som också är gravid.
- Jag vet inte....vi har inte diskuterat det. Han tycker det ska bli skoj att bli pappa, men jag tror inte han är så intresserad. Dessutom har han ju precis börjat ett nytt jobb.

- Ska din man vara pappaledig? frågar jag en kompis som också är gravid.
- Jag vet inte....vi har inte diskuterat det. Det är ju klart att han fick det om han ville.....

- Ska du vara pappaledig? frågar min man en kompis som också ska bli pappa.
- Javisst, jag tar ut pappamånaden till sommaren.

- Nämen, tjenare Anette är du redan tillbaks på jobbet!?
- Ja, jag har precis börjat nu den 6 januari.
- Att ett år kan gå så fort! Ah, ungar är underbara och de växer så fort.
- Jag har inte varit borta ett år. Jag har bara varit borta på höstterminen.
- Så, då är den lille på dagis nu?
- Nej, min man är hemma nu.
- Kul att du är tillbaka. Det är helt fantastiskt vad tiden går fort...ett helt år! Vi ses!

- Innan jag fick barn, så var jag så säker. Min man och jag skulle dela lika. Men så blev det inte. Nu när barnen är sjuka så är det jag som får vara hemma. Han kan ju inte bara ställa in viktiga möten.
- Varför inte det?
- Men då går ju kunderna till någon annan.
- Jaha..kanske det.
- Men det är ju de pengar vi lever på! Nä, skulle han varit hemma med barnen när de varit små hade han varit tvungen att byta jobb helt enkelt.
-Jaha. Min man bytte jobb.

- Så, hur är det att ha börjat jobba igen Anette?
- Jodå, det går bra.
- Du saknar inte att vara hemma?
- Nej, någon måste ju försörja oss.

- Så, du är redan tillbaka Anette?
- Ja, jag har precis börjat jobba igen.
- Jag tyckte det var så mysigt att vara mammaledig.
- Det tyckte jag också men jag tycker min man också få tillfälle att uppleva det.

- Så din man är hemma nu med Otto?
- Ja, de har det så mysigt.
- Har du märkt någon skillnad på Otto nu sen din man är hemma med honom?
- Nej, han är en glad och pigg pojke.