Beredskap hos en lärare
Elevernas frågor förbryllar.
Konstiga frågor.
Jag letar i mitt minnet.
Hur har jag lärt mig detta?
Letar i matematikens dåliga minne.
Hur har vi människor kommit fram till detta?
Spåra tankarna från hmmm till aha!

Men vad är det egentligen jag behöver som lärare?

Förmåga att se olika vägar
Är vissa vägar bättre? När då?
Människor är oberäkneliga.
Att kartlägga alla tänkbara vägar
är en omöjlighet.

Förmåga att vara konstant
öppen för nya vägar.
En prestigelöst öppen dörr.
Se elevens smartare väg.
Att inte alltid vara bäst i klassen.

Förmåga att känna igen villospår och återvändsgränder.
Eleven är ute på villospår.
Jag finner honom vilsen.
Det är inte säkert att han vill följa med mig. Han måste komma av fri vilja.

- Du, jag respekterar ditt försök.

Vi ser varandra.
Med en lätt hand på sin axeln
letar han sig fram till en ny väg.
Sakta sakta kan jag lyfta min hand.
Han märker det inte.
Han hittar själv.

- Anette, jag fattar inte det här med växande funktioner, suckar eleven. Det blir bara fel hela tiden. Titta här, och så pekar eleven på grafen till en andragradsfunktion. Den växer ju både åt vänster och höger. Men det stämmer inte med facit...

Eleven har ju alldeles rätt.
Växer - ett helt vanligt ord.
Vanliga ord med ny betydelse.
Välkommen till
Matematikens maskerad!

startsidan   |   nästa prosadikt


Copyright © Anette Jahnke