Ångvält
På stapplande steg.
Undervisar på universitetet som nybliven doktorand.
Bara ingen frågar något.
Händerna färgas vita av kritan.
Jag tysta flickan.
Allra längst fram.
Tystnad i den avlånga salen.
Bara min skånska hörs och så kritan.
Undra vilket som är mest irriterande?
Repetitionskurs av gymnasiematematiken.
På en vecka.

Jag kör på.
Enligt instruktionerna.
Lydig.

Efter den första föreläsningen kommer en student fram. På rungande göteborgska:

Åå, va´ gör döö när döö inte är här då? Kör du ångvält, ellerrr?

startsidan   |   nästa prosadikt


Copyright © Anette Jahnke